Rapport från besöket på skolan i Nepal 2017-11-03

Rapport från besöket på skolan i Nepal 2017-11-03

Nepal ligger inklämt mellan den oändligt vackra bergskedjan Himalaya och Indien. Det är ett fattigt, vänligt och svindlande vackert land. Bland bergsfolken lever 40 procent under FN:s fattigdomsgräns. Undernäring leder till att många barn stannar i växten och att även hjärnans utveckling hämmas. Det gör ont att se all denna fattigdom och misär. Magra barn med stora vädjande ögon. Eländiga och kalla bostäder. Främmande lukter, ibland får doften oss att kväljas. Men det finns ljusglimtar. Vi vet att vi kan göra livet bättre för några barn. Tillsammans med er bidragsgivare stödjer vi sedan 2013 en skola i Nepal. Vi besökte skolan återigen den 3-4 november och med denna rapport vill vi förmedla tacksamheten och glädjen som vi möttes av när vi träffade barnen på skolan och deras familjer.

På foten av Himalayas höga berg ligger en liten skola för traktens barn. Den heter Shree Durga Bhagwati Primary School och ligger i bergsbyn Taksar.

Nepal är ett av världens fattigaste länder och byborna i Taksar är inget undantag. De lever i enkla hus på sluttningarna och försörjer sig på jordbruk. Främst odlas ris, majs och grönsaker på små terrasserade jordlotter. Det är svårt att försörja sig på det enkla jordbruket. Många män tvingas hitta andra sätt att försörja sina familjer och de flesta hamnar i arabstaterna där de får jobba under tuffa villkor. Tyvärr kommer en del tillbaka i enkla träkistor. I Taksar finns flera änkor som mist sina män på just detta sätt. Byborna har dock en fantastisk social gemenskap och stöttar varandra så gott de kan med det lilla de har.

Många barn i byn växer upp under tuffa ekonomiska förhållanden. Att gå i skolan är ingen självklarhet, både skolavgift och skolkläder ska betalas. Dessutom behöver ofta barn hjälpa till med hushållssysslorna eller i jordbruket.

Children in Focus har tillsammans med er givare bekostat både skolkläder, skolväskor och skor årligen, sedan 2013, till eleverna på skolan. På skolan går för närvarande 39 barn i årskurs 0-6. 

Vid vårt första besök på skolan för några år sedan noterade vi att barnen inte fick någon mat under skoldagen. De fick enbart en kopp té och kex. De var också väldigt tunna och små för sin ålder. Här i Sverige pratar vi om vikten av näringsrik kost för att kunna tillgodogöra sig kunskap. Det samma gäller naturligtvis för barnen på skolan. Det kändes oerhört angeläget att försöka se till så att barnen kunde få mat i skolan. Tillsammans med byborna och personalen på skolan gjorde vi om en av skolsalarna till matsal med kokmöjligheter och serverar sedan dess ett mål lagad mat till barnen varje skoldag. Två personer är anställda av oss för att köpa in råvaror, sköta matlagning och servering.

Sedan mat börjades serveras på skolan så har närvaron ökat. Barnen längtar nu till skolan och maten. Även föräldrarna inser fördelen med att låta barnen gå till skolan och äta sig mätta.

För oss, Children in Focus, är det viktigt att besöka skolan kontinuerligt för att säkerställa att pengarna verkligen kommer barnen till godo. Vi samarbetar med vår systerorganisation i Nepal, Open, (www.open.org.np) där våra vänner Gyan Karki (ordförande) och Gyanendra Karki (kassör) är engagerade. De arbetar helt ideellt, liksom vi gör, och sköter detta vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter. Båda kommer ifrån området där skolan ligger och Gyanendra har t.o.m. varit elev på skolan. Det känns tryggt att samarbeta med dem.

Fredagen den 3 november 2017 var det återigen dags att besöka vi Shree Durga Bhagwati Primary School.

Kvällen innan packade vi påsar till barnen. Dessa innehöll skrivböcker, pennor och suddgummi samt tandborste och tandkräm. De minsta barnen fick målarböcker och kritor. Vi packade också en stor bag med diverse saker till skolan.

På morgonen hämtades vi av vår chaufför. Vi vet sedan tidigare att det är viktigt att ha en erfaren förare och en bra bil. Vägen upp till skolan är långt ifrån svensk standard. Största delen saknar asfalt. Monsunregnen holkar dessutom ur vägbanan och lämnar den gropig och stenig. Vår chaufför parerade dock skickligt hindren. Vi studsade runt i baksätet och höll i oss så gott vi kunde. Några fungerande bilbälten fanns inte.

Efter några skumpiga timmar körde vi äntligen runt kröken där man kan se skolan ligga vackert på bergssluttningen. På skolgården höll barnen på att förbereda vår ankomst.

Så snart vi steg ur bilen så började barnen sjunga och klappa i händerna. Lärarna mötte oss nere vid vägen och hängde blomkransar av tagetes runt våra halsar. De välsignade oss också med den sedvanliga tikan, ett slags rött pulver som trycks fast i pannan. Efter ett antal ”tikor” så var våra ansikten fulla av rött pulver.

Vi gick uppför trappan till skolan och möttes så äntligen av barnen. Vi hälsade på varje barn med den traditionella hälsningsfrasen ”Namaste!” och överöstes av blommor. Det var underbart att träffa dem alla igen och vi blev helt överväldigade av deras varma mottagande.

 Det var inte bara eleverna på Shree Durga Bhagwati Primary School som var där utan även ungdomarna som tidigare gått på skolan och nu går på högstadiet på en annan skola. Vi stödjer sedan något år tillbaka även dem med matsäck och skolkläder. Totalt är det 30 elever.

Vi samlades i skuggan eftersom det var en varm dag, ca 26 grader.

Barnen satt på marken och vi satt i plaststolar. Rektorn höll ett tal på knagglig engelska och berättade hur tacksamma de är över all hjälp skolan fått av alla vänliga människor i Sverige.

Även vi fick hålla ett litet tal. Vi talade om glädjen att se hur barnen hade vuxit och tackade för det fina mottagande vi fick. Vi berömde också skolpersonalen och byborna för deras engagemang och arbetsinsatser.

(Children in Focus skänker pengar till de projekt vi gemensamt beslutar om att genomföra men det är personalen på skolan och byborna som själva utför arbetet).

Vi sa att vi hoppas kunna fortsätta det fina arbete som vi gör tillsammans för barnen på skolan. Men vi var också ärliga och sa att vi måste få återkomma med besked om vi kan fortsätta att betala för maten och kläderna etc. Det är ett stort ekonomisk åtagande och vi måste säkerställa att vi klarar det.

När alla tal var avklarade var det dags att dela ut påsarna. Barnen ropades upp i åldersordning. De små fick komma fram först. Eva delade ut påsarna tillsammans med Gyanendra, vår guide och tolk. Det blev en fin ceremoni.

I Nepal visar man sin uppskattning genom sång och dans. Barnen sjöng och dansade för oss. Först de små och sedan de större. Man märkte att de både var stolta och lite generade. Det är häftigt att se hur olika vi dansar och sjunger i olika delar av världen. Vi blir imponerade av deras arm och handrörelser.

Därefter var det dags för lunch. De yngre barnen fick gå in i matsalen först och sedan kom de andra barnen klassvis. När alla fått sin mat bjöds vi in att äta med barnen. Det serverades ris, bönor och grönsaker. Det var riktigt gott och vi åt alla med god aptit. Det var en härlig känsla att sitta där tillsammans med barnen och se hur de uppskattade maten. De har verkligen vuxit och har fått betydligt rundare kinder. Tänk vilken skillnad ett mål per dag kan göra!

Efter maten tog alla sina tallrikar bort till skolans enda vattenkran. Där sköljdes de av och lämnades sedan tillbaka till skolköket. Vi gjorde som alla andra och diskade våra tallrikar.

På rasten som följde flockades barnen runt Eva och mig (Anna). Eva visade foton från förra besöket på sin mobil. Ungarna tyckte att det var jättekul att se gamla bilder på sig själva och sina kamrater.

Med mig ville barnen prata engelska. De frågade ”what is your name” och jag skulle svara ”My name is Anna. What is your name”. De svarade och sedan skulle jag försöka uttala deras namn på nepalesiska. Det var inte helt enkelt och av ungarnas förtjusta skratt att döma så klarade jag det inte särskilt bra.

Efter en stund ringde det in och det var dags för lektion. Vi fick vara med en liten stund i varje klassrum. Klassrummen är spartanska, det finns enbart några bord och bänkar samt en griffeltavla och någon enstaka affisch på väggarna. Varje årskurs har sitt eget klassrum. Nursery för de minsta och därefter klass 1-6. När vi tittar in oss de minsta noterar vi att de enbart har några få byggklossar och ett fåtal tilltuffsade mjukisdjur. Vi önskar att de hade fler saker att leka med. I de övriga klassrummen sitter barnen uppradade på de enkla bänkar medan läraren står framme vid griffeltavlan och undervisar. De saknar oftast papper, pennor och suddgummi. Läroböckerna är slitna och har gått i arv många gånger. Faktum är att hela skolmiljön är väldigt torftig. Barnen är ändå glada och nöjda. De vet ju inte om något annat och uppskattar verkligen att gå i skolan. Särskilt nu då de också får äta sig mätta under skoldagen. Tidigare gick de till skolan – nu springer de dit!

När skolan var slut för dagen vinkade vi hej då till barnen och gick sedan in till rektorns kontor för ett kort möte. Vi diskuterade kommande behov på skolan och konstaterade att deras största önskan är att vi ska fortsätta att ge barnen mat och skolkläder. Det finns också ett behov av att rusta upp de svarta tavlorna i klassrummen. Vi sa att vi inte kan lova något utan att vi måste hem och stämma av med våra givare för att se om vi kan fortsätta.

Vi tog sedan en tur genom byn. Husen ligger utspridda på kullarna och smala stigar förbinder husen med varandra. Alla i byn känner till vår verksamhet och vet vad vi har gjort för barnen på skolan. De är oerhört tacksamma för den hjälp de har fått och hoppas att vi vill fortsätta att stödja barnen.

Skymningen kom snabbare än förväntat och vi var tvungna att skynda oss till vår lägerplats där vi skulle campa över natten. Tälten restes och en enkel måltid tillagades på gasolköket. Efter någon timma började byns kvinnor ansluta. De hade ”gått man ur huse” för att ha en tjejkväll med oss. Trots språkbarriärer blev det en kväll fylld av sång, dans, skratt och systerskap.

Vi vaknade upp till soluppgången och bevittnade en magisk syn när solen kommer över bergskammarna i Himalaya.

Skolbesöket var över för denna gång och det var dags att påbörja vår hemresa. Vi åkte hem lyckliga med en skön känsla i magen. Vår bedömning var att samtliga projekt på skolan har genomförts på ett mycket tillfredsställande sätt.

Väl tillbaka i Kathmandu hade vi möte med Gyan och Gyanendra (våra lokala representanter). Vi gick igenom de åtgärder som har genomförts sedan vi startade och utvärderade resultatet. Vi har stått för kostnaden och byborna har stått för arbetsinsatserna. Vi konstaterade att allt verkligen har fungerat mycket bra.

Muren runt skolan är nu helt färdig, den löper nu runt hela skolområdet. Den första etappen byggdes där det var som brantast och fanns risk för barnen att ramla ner. De minsta barnen var dock rädda för att vilda djur skulle kunna komma in på skolgården. Vi valde därför att låta muren gå runt hela området. Inga barn ska behöva vara rädda på skolgården.

Elektricitet finns indragen i skolan och strömförsörjningen är mer stabil.

Skolbyggnaden har lagats efter jordbävningen och målats om.

Ett gasolkök har byggts inne i matsalen för att lättare kunna tillaga maten. Tidigare lagades maten över öppen eld i ett litet skjul utanför.

Två personer är anställda för att köpa in och laga maten på skolan.

Varje år får barnen nya skolkläder. De består av en skjorta, en tjockare pullover, byxor till pojkarna och kjolar till flickorna samt strumpor och skor. Vi bekostar även skolväskor.

Förutom det stöd vi ger skolan har vi även hjälp 25 barnfamiljer att bygga upp sina hus igen. Jordbävningarna i Nepal, för några år sedan, lämnade stor förödelse, många människor förlorade sina hem.

Turismen minskade kraftigt i Nepal till följd av jordbävningarna och många som arbetar som guider och chaufförer har haft svårt att försörja sina familjer. Children in Focus supportar därför 20 barn till dessa i närheten av Kathmandu genom att betala kostnader för deras skolgång.

Under mötet diskuterade vi även kommande behov. Tidigare har det framförts önskemål om att anställa en lärare i engelska. Vi har också varit positiva till detta. Det har dock visat sig att det är svårt att hitta en person som kan både engelska och nepalesiska samt kan tänka sig att flytta till den lilla bergsbyn. Vi har också diskuterat möjligheten att utbilda de befintliga lärarna på skolan men det har visat sig att det är svårt. Nu är vi istället inne på att erbjuda e-learning då vi tror att det är viktigt att höra det engelska språket uttalas korrekt. Datamognaden är dock inte så god så vi behöver fundera ett varv till.

Det kändes bra att träffa Gyan och Gyanendra och prata igenom alla detaljer. Att besöka skolan och se att alla åtgärder har genomförts så som det var planerat kändes fantastiskt skönt. Vi kan därmed garantera att alla pengar har använts på det sätt som var avsett. Pengarna kommer verkligen barnen till godo!

Vi har ett dessutom ett avtal med RI Holding AB som huvudsponsor för Children in Focus verksamhet. Avtalet innebär att RI Holding bekostar våra administrativa kostnader och resekostnader för att kunna besöka skolan. Det känns fint eftersom vi tidigare betalade det privat. Det betyder dessutom att ni bidragsgivare inte behöver fundera över om pengarna ni skänker verkligen kommer barnen till godo. Det kan vi garantera att de gör till hundra procent!

Vad har vi tagit med oss hem?

Vi är helt på det klara med att vi vill fortsätta att stödja Shree Durga Bhagwati primary School i Taksar. De projekt vi redan har påbörjat vill vi gärna fortsätta med. Det gäller främst ett mål mat per dag, skolkläder och skor.

Det finns fortfarande mycket som skulle behöva göras på skolan. Vi känner dock att vi måste avgränsa vad vi kan hjälpa till med och satsa på det som gör störst skillnad. Det vi åtar oss att göra vill vi också säkerställa att vi kan genomföra på ett bra sätt.

För att kunna fortsätta vårt arbete att underhålla och förbättra barnens situation på Shree Durga Bhagwati Primary School så måste vi alla hjälpa till. Vi hoppas att du vill vara med och hjälpa barnen framöver. Sprid budskapet till dina vänner. Be dem vara med och bidra. Be dem gilla vår sida här på facebook. https://www.facebook.com/ChildrenInFocus/

Varför inte ge bort en gåva till Children in Focus i julklapp? Sätter du in en gåva på 500 kronor eller mer så kan du be om ett gåvobevis att ge bort. Sista dag för detta är 13 december (Lucia).

Alla bidrag är välkomna! Varje krona gör skillnad!

Sätt in ditt bidrag på Children in Focus bankgirpkonto 190-6478.

Ange ditt namn så att vi vet vem bidraget kommit ifrån.

Du kan också swisha till1231896331.

Tillsammans gör vi världen lite bättre!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Comments are closed.